Hehe, kom precis på något som jag ville blogga om istället för att slänga in ett litet inlägg bara för att jag ville uppdatera bloggen, men inte visste om vad.

I alla fall, satt nyss och kollade i en facebooksväns nyuppladdade bilder på henne själv. Jättesöta bilder, tydligen hade någon kompis fotat henne. Det var fler än jag som tyckte de var fina och kommenterade det o ckså, men då svarar hon "Neej, jättefula".

Där blir jag aningens konfunderad. Om du nu tycker att bilderna är fula, varför laddar du själv upp dem då? Visst, jag har också mindre smickrande flumbilder på mig själv, men de bilderna som skulle vara seriösa och inte blev bra struntar jag i att ladda upp. Det här var inga sådanna bilder, de var verkligen jättefina.

Jag försgtår inte poängen med att nedvärdera sitt eget utseende så.  Jag är 169 cm lång, väger mellan 66-70 kilo (min vikt hoppar upp och ner hela tiden, men brukar ligga ungefär i mitten), är stark i benen och har muskler som syns mycket där och har rätt stor rumpa och ganska stora bröst och det tänker jag fortsätta med. Jag vill inte förändra något. Visst, jag kommer aldrig kunna gå på catwalk, men vem vill det egentligen? Jag tror absolut att jag är lyckligare så här, utan ett jobb där det är mitt utseende och inte jag som är viktigt. Det är inte fel att vara nöjd med sig själv, snarare väldigt skönt. Så, ett råd till alla, acceptera att din kropp är vacker som den är, även om den inte ser ut som de pinnsmala , dessutom ofta retuscherade modellernas. Den är ett original, något som inte finns någon annanstans.

Hår som börjar trassla sig, smink som har suttit på hela dagen. Inget för Hollywood, men unik och glad.  

Dagens har spenderats hemma och på stan där jag var och fikade med brüder. Nu ska jag vara produktiv och göra ingenting...

(Erkänn,erkänn, ni är roade av mitt vackra inlägg)

 Bleeding-Timo Räisänen

(Daegns låt alltså, som jag är så duktig på att ge varje dag)