Min katt är mycket nyttigare än era katter!

Tänkte sova länge den här mrogonen, men det häll tydligen inte katterna med om. Blev väckt för sisådär tio minuter sedan av att båda sprang runt i min säng och bet mig i fötterna. Bara att gå upp och ge dem mat. Av någon anledning är jag i alla fall inte jättetrött  just nu, så jag ska försöka skriva klart en grej till historian här i sängen (ja, jag har ett jättestort hästlexikon som underlägg till datorn, ni behöver ni vara rädda)

Dagens låt också bara; The Ark- Calleth you Commeth I

Sötnöten har somnat i solen   

Har haft en massa hantverkare hemma hela morgonen och de är inte alltid de bästa på att stänga dörren. Helt plötsligt inser jag att jag inte har en aning om vart någon av katterna är och att jag inte hittar dem heller. Tonks hittar jag tills sist i alla fall i min loftsäng, men Remus är fortfarande borta. Får typ panik när jag inte hittar honom så jag springer runt i lägenheten och trapphuset med torrfoderpaktet i ena handen och ropar på katten. Plötsligt står han i alla fall i vardagsrummet ochj ser ut som; "Tja, ville du något? Åh, äre matdags?" Man kan ju få psykiska sammanbrott för mindre...

Här är äktenskapsfighten i full gång. Remus och Tonks har haft slagsmål under min mamams och låtsaspappas säng idag, hörde henne skrika (verkligen hjärtskärande, ni skulle också ha blivit rädda) där underifrån och fick typ panik. Dessutom kom jag ju inte åt dem heller, för sängen är för låg för mig för att kunna krypa in under och den är lite för tung för att lyfta helt själv. Till sist fick jag upp Tonks i mellanrummet mellan väggen och sängen i alla fall. Ingen av dem hade några direkta skador i alla fall så det lät nog värre än vad det var. Well, well, någon som har ett nummer till en bra parterapeut?

Lillkatten var ute på promenad i koppel för första gången idag. Det där med promenader är överskattat om ni frågar honom, dest första som hände var att han inte ville gå själv. När jag satte ner honom på marken så bara tittade han på mig och jamade. Så det var bara att bära katten en liten bit för att se om det skule bli bättre. Lite bättre blev det väl, men då var det bara det att han till varje pris skulle in i grannhuset. Inte ens när jag öppnade dörren till våran trappuppgång såg han minst intresserad ut, utan han bara vände sig om och försökte gå dit. Bågot säger mig att det där med frilufstliv absout är den där kattens grej...

Någon körde hårt på alla hjärtans dag och  blev lite trött

Remus tog mitt nitbälte som gisslan förut. Det ser ni ju på bilden, han va helt galen i den, kattskrället. När jag tog upp honom för att gå ut från rummet tittade han även intresserat på nitarmbandet runt min handled. Annars har han haft världens ryck och bara rusat runt i hela lägenheten för att sedan bli jättetrött och sedan nyfiket sitta och titta på min smörgås med stekt ägg. Den ville han gärna ha, men fick inte, så alldeles nyss gick han upp på spisen för att äta lite äggrester som jag tappat utan att märka och han antagligen kände lukten av. Tyvärr (för honom) var plattan lite varm (den var avstängd) efter stekningen, så han brände sig. Ingen fara med honom, har kollat tassen, men det gick fort att komma ner för honom då. Han kanske kan lära sig en läxa. Fast frågan är om han gör det, med tanke på att han alltid vill rymma ut på balkongen, trots att han har råkat bli utestängd där några gånger.