Då var man hemma igen efter en trevlig dag på pride i Stockholm med Josefine. Höjdpunkten och själva målet med resan var att se Emil Jensen, men att samla på sig sex knappar, tre kondomer, ett skitsnyggt miljöpartietband och äta massa gratis godis är inte heller fy skam. Det som var fy skam var väl att jag tappade en knapp, men i allmänhet, jättetrevlig dag. Emil var jättebra, speciellt när han sjöng agnostisk gospel och pratade om symptom på Borelia. Hej, jag lyssnar på normala artister!

Jag har early access till Pottermore

Har varit barnvakt åt min sexåriga lillebror nu på morgonen och i det ingick servera honom frukost. Han älskar leverpastej, i likhet med Remus, som har varit helt hopplös sedan vi kom hem och verkligen tigger mat och tar till alla knep han kan för att komma upp på bordet. Nu blev han så lycklig över att se leverpastej att han flämtade. För att försöka ta den morrade han, fräste, klättrade på bordet, försökte skrämma bort David från hans macka och så vidare och så vidare och så vidare. Sedan började jag gör ost och skinkomelett till mig själv och då blev han lika galen igen. Han ville ha skinka. Nu sitter han på spisen som som ur är har svalnat och letar efter rester...

Katterna blev helt överlyckliga över att vi kom hem. Jag tror Tonks väckte mig två eller tre gånger i natt för att hon ville gosa. Nog för att jag älskar min lilla bebisflcika och har saknat henne, men kelstunder halv fyra på morgonen är faktiskt lite överskattade. Jaja, mysig var hon i alla fall. För tillfället sitter jag i min säng oduschad, osminkad och hungrig och väntar på att mamma ska komma hem med balsam och ingredienser til engelsk frukost. Dels så blir det mer brunch när man inte har ätit än vid tolv och dessutom är det international magic day och världens coolaste trollkarl bor i Storbrittanien. Dessutom finns det en till cooling till trollkarl som fyller år idag som också bor där och så fyller världens bästa brittiska författare år. De jag snackar om är ju såklart Neville Longbottom, Harry Potter och J.K Rowling. Fast det fattade ni ju såklart, eller hur?

...Det var väl en glad och trevlig överraskning. Västkusten var riktigt gött, det trevligaste var nog att springa omkring på Ullared och shoppa. Det minst trevliga var nog den lilla slängen av magsjuka jag hade. Synd synd.

En totalt orelaterad bild på mig, men ni har saknat mig så mycket att ni inte bryr er

Jag lever, jag åker till Göteborg imorgon, jag tittar på desperate housewives.

Okej, jag lovar att jag ska bättra mig till hösten. Tror jag

Åh vad glad jag blev nu. Jag har undrat vad den här låten heter sedan... November måste det bli. Nu vet jag!

Någon som känner igen den?

Sitter och kollar igenom lite blogginlääg från senaste halvåret. Väldigt intressant, så mycket som har hänt. För ett halvår sedan red jag runt på Benjamin, hade precis börjat skolan efter jul och var allmänt trött på vintern. Det känns som evigheter sedan. Kan  väl bara säga att jag har skrattat mycket, gråtit (fast bara när jag läste om Benjamin) och framförallt konstaterat att jag älskar livet. Även om det är jobbigt och troligtvis bland det värsta man kan gå igenom älskar jag det och skulle aldrig vilja ha det ogjort. 

Jag som nyutbildad ungdomsledare för ganska precis ett halvår sedan