Direktlänk till inlägg 14 december 2010
Tänkte skriva det här inlägget tidigare, men första hann jag inte och sedan glömde jag det, disträ som jag är. I alla fáll, idag på religonslektionen så ville läraren att vi skulle ha en tyst minut för han som gjorde självmordsattacken i sthlm i helgen. Jag tyckte det var helt okej, till och med en bra idé, bara det att jag inte hade tänkt på det själv. Det han försökte göra var inte bra, men samtidigt är det en människa som har dött. En människa, som precis som de flesta andra hade en familj och andra som tyckte om honom. En människa som inte föddes som självmordsbombare, utan en människa som fick utstå mycket hat och tyvärr fick en felaktig uppfattning om saker.
Min klass däremot sparkade bakut totalt. De ville absolut inte ha någon tyst minut för någon som försökt döda folk. Han hade väl aldrig gjort det för oss? Det är just det här som blir problemet att alla ska vara så öga för öga, tand för tand inriktade. Man måste kunna visa kärlek och medlidande, även till personer som gör riktigt fel. Jag säger inte att det de gör är bra, men det finns en anledning till att det går som det går. Ingen människa föds ond.
Det är väl det här som är grundpelaren i kärlek, konsten att förlåta? Tänk om alla kunde göra det lite mer och dessutom tänka lite outside the box. Varför är det som det är, det måste ju finnas någon slags förklaring?
Se den! En film om J.K. Rowlings liv. Förresten, för er som inte känner mig personligen och har hört det där igenom så har jag skaffat tumblr. www.marsbarnet.tumblr.com för att vara exakt. Plus att jag har en om hästar; Things I love about h...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |||||
|